Sundsvall, ångest och allt därimellan
Hade jag inte flyttat ifrån Sundsvall hade jag nog inte märkt vilken ångest den staden egentligen ger mig. När jag var mitt uppe i sjukdommen, rutinerna och mitt sjuka sätt att tänka på, märkte jag inte av någonting. Jag började och slutade dagarna på exakt samma sätt, och på något sätt är väl det bra, det höll mig ifrån ett sammanbrott där och då.
Olyckligtvis kom det i efterhand och det fick mig att inse att flytten från stan gjort mig en fruktansvärd tjänst.
Nu ska jag tillbaka dit ett tag, och ska jag vara ärlig är jag rädd, rädd för mitt hjärta och mitt psykes skull.
Jag ska försöka vara stark, ta tag i rädslan för den förbannade staden och göra något bra av tiden. Jag vill träffa alla mina underbara vänner, gå på mitt älskade Stenstans och kanske träffa min bästa vän, som jag inte träffat på dryga månaden.
Ångesten finns fortfarande kvar. Jag vill stanna tills jag hittat en lösning på mitt liv. Det finns bara några praktiska saker som jag måste ta tag i för att kunna gå vidare.
Olyckligtvis kom det i efterhand och det fick mig att inse att flytten från stan gjort mig en fruktansvärd tjänst.
Nu ska jag tillbaka dit ett tag, och ska jag vara ärlig är jag rädd, rädd för mitt hjärta och mitt psykes skull.
Jag ska försöka vara stark, ta tag i rädslan för den förbannade staden och göra något bra av tiden. Jag vill träffa alla mina underbara vänner, gå på mitt älskade Stenstans och kanske träffa min bästa vän, som jag inte träffat på dryga månaden.
Ångesten finns fortfarande kvar. Jag vill stanna tills jag hittat en lösning på mitt liv. Det finns bara några praktiska saker som jag måste ta tag i för att kunna gå vidare.
